Körde 30 min crosstrainer och sedan fakirfrukost. Hade tänkt att fortsätta med fakir. När sedan lunchbiffarna stirrade hålögt på mig kunde jag inte hålla mig från att lägga på några ostskivor. Till middagen lade jag till ädelost till lövbiffen, vilket jag egentligen hade tänkt ha bea till.
Bistert måste jag konstatera att jag fixade 4,3 dagar fakir and that's it. Jag pallar inte mer utan måste få ha lite ost och grönt. Hade vågen visat neråt så hade jag nog stått ut lite till men... har inte provat att mäta mig men det kan sannerligen inte vara muskler då jag inte motionerat förrän idag på grund av huvudvärk varje dag med fakir.
Jag som tar mig ett glas vin någon dag i veckan och 2-3 glas fre + lör (sedan de nya underbara rönen från Linköpings universitet att det är hälsosamt!) hade till och med hoppat över det för att helsatsa men nu delar jag en skumpa med mannen för att inte deppa ihop helt. Här kör jag numera hårt på Skaldemans/Montignacs rekommendationer att dricka efter fet måltid.
Apropå mannen. Han har gått ner 5 kg på sin första LCHF-vecka, trots fusk med potatis 2 gånger. Och jag alltså knappt 1 kg på 2 månader och inte ätit en enda potatis! Ännu mer
Nu måste jag tänka om med strategin. Tror jag äter för stora mängder faktiskt. Och rör mig för lite. Vilken rymdforskningsuträkning...
I början fattade jag inte hur folk kunde hålla på med LCHF i månader/år utan att ge upp när de inte går ner i vikt. Nu efter 2 månader och nästan ingen nedgång har jag svårt att se att jag går tillbaka och äter kolhydrater, jag har liksom målat in mig i ett hörn, verkar inte gå ner men kan inte gå tillbaka. Och då känner jag inte heller några hälsoefftekter! Måste blivit hjärntvättad... men hur som helst så har jag ju inte provat alla alternativ.
Mitt nya motto:
if I am destined to be fat, at least I want to do be that while sipping wine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar